Evidens betyder stöd eller belägg – inte bevis

Evidensbegreppet har använts under mycket lång tid inom den medicinska forskningen. Någon gång under 1980–90-talet blev det i huvudsak knutet till ett visst sätt att bedriva forskning; så kallade randomiserade kontrollstudier. Fors­kare använder den typen av studier för att mäta förändring över tid och för att jämföra resultat mellan olika grupper, till exempel om en behandling är mer verksam än en annan.

Det är fullt möjligt att göra den typen av studier inom utbildningsområdet också. Men här behövs även andra forskningsmetoder. Det räcker inte bara att veta att något fungerar, eller kanske snarare att något har fungerat. Vi behöver också få en djupare förståelse för varför det fungerar, och i så fall i vilka sammanhang. Inom många områden används evidensbegreppet numera därför ofta i en betydligt bredare mening. Denna breddning av begreppet har skett även på det medicinska området.

En vanlig missuppfattning är att evidens betyder bevis för att något är sant. Exempelvis jurister kan också använda ordet evidens på detta sätt. Men i ett vetenskapligt sam­manhang är det inte så. Det finns alltid en liten statistisk felmarginal i ett forskningsresultat eller ett utrymme för andra tolkningar.

Här kan vi enbart säga om något har starkt eller kanske mindre starkt vetenskapligt stöd. Om man vill använda ett bra svenskt ord istället för ”evidens” kan man också an­vända ordet ”belägg”.

 

Evidensinformerad undervisning är ett bredare begrepp än undervisning på vetenskaplig grund

Skolforskningsinstitutets verksamhet utgår alltid från de verksammas behov

Nyckelbegrepp